Att få känna sig vacker eller ful

Det här med att få känna sig vacker eller snygg är inte alltid det lättaste Ni som hängt med min blogg ett tag vet att jag i några år var sjuk i anorexi  blandat med ortorexi och då bestod hela min vardag av mat, träning, vikt och den där manliga rösten som pratade till mig i huvudet. Som ni vet så är jag friskförklarad och sen jag klev ut genom dörren på ätstörningskliniken har jag gått upp ca 15kg i vikt.

Men trots det har vi alla våra dipp dagar ibland. Idag har jag haft en riktig dipp dag. Dessutom har jag fått 2 nya finnar i mitt ansikte som inte gör att jag ser snyggare ut direkt.

Och ja det är väl lätt fixat med lite smink, men nu när det är så varmt ute så börjar man se ut som en rinnande glass, speciellt när man cyklar till och från jobbet. Det här med i - landsproblem.

Jag kommer ihåg ett tillfälle för ungefär 1 år sedan då jag upptäckte att jag hade bristningar på mina innerlår, skulle till läkaren då för min allergi och passade på att fråga om mina bristningar som jag upptäckt.

Vet ni vad läkaren svarade mig? Jo att bristningar kommer när man pendlar upp i vikt mycket så det är bäst för mig att hålla vikten.

Kan berätta att jag kände mig rätt förtvivlad efter det läkarbesöket. Mina bristningar hade jag tydligen haft i ett halvår innan det där och min kära pojkvän hade vetat om det under hela den tiden utan att säga det. Nu i efterhand är jag oerhört glad att han inte sade något. För då jag upptäckte de där "hemska" bristningarna låste jag in mig på toan och stor bölade ett bra tag.

När ska man få känna sig vacker? När är det dags att sluta vara så kroppsfixerad? Det är en fråga jag ställer mig ofta, men som jag inte kan besvara. Idag har jag en dipo och känner mig extra missnöjd med mitt utseende, men imorgon kanske det känns bättre.

Trots min dipp så bjuder jag på den mest nakna bild av mig hittills, nej misstolka inte. Det jag menar är att bilden är naken för mig då den visar alla mina små skavanker i ansiktet.

//Carco

Gillar

Kommentarer