Från ätstörning till hälsosam träning

OBS! Till dig som tycker ämnet är jobbigt att läsa om fundera innan om du verkligen vill det. Inlägget kan upplevas som triggande!

En fråga som jag fått väldigt ofta på senaste tiden är " Hur var det att börja träna igen efter att du blivit friskförklarad från ätstörningen?"

Så i detta inlägg tänkte jag försöka besvara denna knepiga fråga. Jag tänker berätta hur det var för just mig och hur jag upplevde det. Det här är något som är väldigt individuellt och det är oerhört viktigt att lyssna på sin egna kropp, inte göra som andra gör.

När jag var sjuk styrde sjukdomen hela min kropp och mitt liv. När jag gick i gymnasiet var lunchen väldigt ångestfylld och jag försökte äta. Om jag hade en håltimme efteråt kunde jag ta en löprunda efteråt för att "bli av med" den mat jag nyss ätit. Nu när jag tänker tillbaka på tiden då jag var sjuk blir jag bara ledsen över hur jag misshandlat min kropp och hälsa.

Efter att jag blev friskförklarad tänkte jag ofta på hur det skulle vara att börja träna igen. Jag funderade hur tankarna skulle börja snurra om jag tog en löprunda eller hur det skulle vara att börja testa och gymma.

Sakta men säkert vågade jag mig iväg på en löprunda, flera gånger. Men ätstörningen hade förstört glädjen med att träna. Och det enda jag kunde tänka på var "Kommer jag svimma nu? Är detta hälsosamt? För vems skull gör jag egentligen detta? och Kommer jag falla tillbaka i ätstörningen?" Jag var livrädd över att falla tillbaka, jag trodde att monstret i mitt huvud skulle komma tillbaka och ta makten över min kropp. Men det blev inte så.

Det andra som gjorde det svårt för mig var att jag gick upp i vikt. Jag störde mig oerhört mycket över siffran som stod på vågen. Jag vägde det ätstörningskliniken ville att jag skulle väga. Jag hade nu uppnått deras idealvikt. Men det var läskigt. Jag fick bristningar och för 2 år sedan besökte jag en manlig läkare och passade på att fråga om detta, varför jag fått bristningarna. Hans svar var ungefär " Så går det när man går upp i vikt, du måste hålla den vikt du har och inte gå upp". Vad betydde detta? Hade jag misslyckats igen? Menade han att jag var tjock? Ja tankarna snurrade som en karusell och jag blev oerhört ledsen.

Min pojkvän har varit ett oerhört bra stöd i allt detta. Ni kan inte förstå vad han fått stå ut med de senaste drygt 3 åren. Och min familj och vänner som fick se mig sjuk i ätstörningen i ca 5år.

För ett år sedan bestämde jag mig för att börja utmana mig själv tillsammans med min pojkvän. Maten åt jag på ett normalt sätt, mina tankar var hälsosamma kring träning, men rädslan att det skulle bli som senast fanns kvar. Efter en tid med träning insåg jag att jag klarar av detta. Ja det fanns dagar då jag hade ångest, ångest morgnarna över maten och ångest över vågen, men tankesättet var friskt och jag tränade då jag kände att det var roligt och givande. Ångestdagarna skippade jag det för då tänkte jag att jag skulle träna av fel orsak och det ville jag inte. Ville inte riskera att falla tillbaka.

Idag tränar jag då jag vill, då jag känner att jag gör det för min skull, har rätt orsak och känner att lusten finns där. Ångestdagar kommer ca 3-6 dagar om året och dessa dagar tränar jag inte. Utan då ligger fokus på att få bort ångesten och ta reda på vilken typ av ångest det är. Gäller den frukosten, bristningar eller något annat?

Jag har hittat glädjen med att träna igen, löprundorna är inte lika känsloladdade som tidigare och det är skönt att köra ett gympass. Jag behövde lära känna mig och min kropp för att kunna ta steget vidare och börja träna på ett hälsosamt sätt. Och mat, att laga mat, testa nytt och äta onyttigt känns bra till 99,9%, sen finns det undantag men för det mesta!

Rädslan att falla tillbaka finns alltid där, inte lika stark, men vissa dagar är jobbigare än andra. Jag tror aldrig att rädslan kommer försvinna, folk säger att de som en gång blivit sjuk i en ätstörning aldrig blir frisk, utan man lär sig leva hälsosamt och hantera allt.

Ta hand om er och var rädda om er själva ❤️ Tillsammans är vi starka ❤️
//Carco

Gillar

Kommentarer

elinelmersson
elinelmersson,
Sjukt starkt inlägg - så viktigt!! Kram på dig <3
nouw.com/elinelmersson
Carcos
Carcos,
Tack❤️
nouw.com/carcos
erikssontowa
erikssontowa,
grymma du, kram <333
nouw.com/erikssontowa
Carcos
Carcos,
Tack❤️
nouw.com/carcos