Från kroppshets till en skön löprunda

Förra gången jag var ute och sprang var tillsammans med min pojkvän och han höll på och pressade och pressade och pressade... Hade lust att knuffa ner honom i ett lerigt dike, så trött var jag på honom då.
"Imorse" när jag vaknade ( mera specifikt vid lunch) sken solen som aldrig förut och jag kände bara att idag ska det bli en springtur. Frivilligt! +5° C var det ute så vädret var fantastiskt!

Hela 5km sprang jag, det flöt bara på och för första gången på länge kände jag att det var skönt och roligt att springa. Jag sprang inte för att jag ätit för mycket onyttigheter, jag sprang inte p.g.a. att jag var missnöjd med min kropp, jag sprang för atr jag kände att det skulle vara skönt i det vackra vädret.

Att kunna se en sån utveckling på några år, det är ganska bra jobbat enligt mig. Jag är nöjd med mig själv, ja det finns väl lite småsaker som man fortfarande inte är nöjd med, men blir man någonsin helt nöjd? Jag är stolt över mig själv och ännu mera stolt över dagens framsteg med denna springtur.

Det känns bra i kroppen och jag har gjort framsteg. Jag sprang samma runda som jag gjorde den gången med min pojkvän, men denna gång själv. Det gick förvånantsvärt snabbt och enkelt. Det måste betyda att all simning har haft sin lilla inverkan. Min kondition har blivit bättre och jag mår bra.

Dock var jag lite halvdöd när jag kom hem, men det kändes fortfarande bra. Nu väntar en efterlängtad dusch!
//Carco

Gillar

Kommentarer