Dags att prata

Dags att klaga lite! Ibland är min pojkvän helt klart sämst och det är ju aldrig mitt fel utan alltid hans. Denna gång har jag hela 4 saker att klaga på. Vi börjar från början.

  • Hela denna vecka har jag sett framemot det stora firandet av att dansa ut julen som skulle vara här i Västerås i Skiljebo centrum. Barnen skulle få dansa runt granen och det skulle vara lite program där med. Detta höll på 6.1 klockan 14.00… Igår alltså. Och ja allt är ju min pojkväns fel, att han inte kunde komma ihåg att det var igår. Jag trodde det skulle vara idag men det skall vi inte prata om.
  • Ni vet snapchat? Där kan man samla dagar eller snapstreak som det heter påriktigt. För att få en lång snapstreak måste man snapchatta varandra varje dag. Jag och min pojkvän hade en snapstreak på hela 85 dagar det betyder ca 3månader. 3 hela månader, det tar en evighet att få en sån lång snapstreak. Nåja igår hade vi en lite längre sovmorgon och efter det tog vi en lång promenad och tänkte inte alls på sociala medier överhuvudtaget. Sent på kvällen kollar jag snapchat och ser att hela vår snapstreak är borta. Alltså va? Hela 85 dagar. Sjukt! Och felet är ju absolut inte mitt utan bara min pojkväns fel.
  • Idag var det verkligen droppen. Vi var nästan klara för att gå ut och ta en långpromenad till stan men innan det, huhhu säger jag bara. Skulle krama honom lite och sen lutar han sig framåt och jag tappar greppet om honom. Detta leder till att jag trillar baklänges i golvet, tar mig med armbågen och sen hamnar huvudet i väggen. Och det värsta av allt. Han står kvar och skrattar åt mig! Oj oj oj vilken pojkvän jag har.
  • Och nej det tar verkligen inte slut här. Vi går och går och går. Totalt gick vi 15km. En långpromenad alltså. Lite halt var det på vissa ställen och på ett ställe var det så halt så vi båda två höll på att halka omkull. Tror ni han tar i mig när jag trillar? Svar: nej. Jag halkar på rumpan och där står han och skrattar. Ja den där killen asså, allt är hans fel.

Kanske inte så illa som det låter ändå. Skrattade jag också när jag trillade omkull så så brutalt hemsk är han ändå inte. Vår 15km:rs promenad var underbar, så mycket man hinner snacka om och så mycket man hinner kolla på. Ikvälll blev det pannkakor med farmors hemmagjorda jordgubbssylt. Smarrigt värre!

Nu skall allt julpynt bort och nerpackas och min tågbiljett till Norrköping skall köpas.

//Carco

P.s visste ni att denna trädkojja är som ett hotellrum som hyrs ut?

7

Gillar

Kommentarer