Hur har ni orkat?

Det är en fråga som jag funderar på ibland. I och med att jag flyttat hemifrån har jag fått en sorts distans till min familj men även lärt mig oerhört mycket. Ni kan inte ana hur mycket jag lärt mig och utvecklats. Den jobbiga dottern som ni slet er i håret p.g.a. varje dag, henne skulle ni knappt känna igen nu. Ja jag är väl lite stressad ibland men mitt temperament är 10ggr lugnare nu minst!

Hur har mina föräldrar orkat med mig när jag bodde hemma? Det måste ju ha varit en plåga?

Att ha världens envisaste unge med ett väldigt jobbigt temperament. Ni vet som de flesta tonåringar är. Har fått höra av min pojkvän att jag är den mest envisa människan han träffat och det kanske stämmer att jag är envis. Men mamma och pappa, jag är glad att ni stod ut med mig när jag bodde hemma. Trots att jag kanske inte alltid uppskattade allt då så gör jag det nu. Det har bara tagit tid att bearbeta allt.

Om ni inte hade släpat mig till ätstörningskliniken hade jag aldrig tagit modet att gå dit själv. Mitt mod tog slut när jag berättade att skolsyster rekommenderade att jag skulle gå dit. Mycket av det jag sa och hur jag betedde mig när jag var fast i min ätstörning förstår jag ännu inte idag. MEN det jag förstår är att jag inte var mig själv, det var min sjukdom som styrde mig och ni stod ut med mig. Hur? Ja mina föräldrar måste vara superhjältar, det är nog den enklaste lösningen. eller så är det så att man gör allt för någon som man älskar.

När det kom som mest näthat och hot mot mig brydde jag mig inte så farligt mycket om vad de sa till mig. Jag kunde ta det de sa, MEN det blev droppen för mig när de började hota om att gå på min familj och vänner. Och en gick så långt att hotet nådde en av mina vänner. Det var droppen för mig. Min familj betyder väldigt mycket för mig, och nu när jag flyttat hemifrån betyder den ännu mer för mig.

Jag har inte varit den mest perfekta dottern/ storsystern men jag har lärt mig en hel del och vill inte att mina syskon skall göra samma misstag som mig. Smällt i dörren, sagt ord jag inte menat och verkligen haft 3e världskriget med mina syskon. Stackars föräldrar. Hur stod ni ut med mig? Jag älskar min familj och längtar verkligen till den 27/6 för då är jag på hemmaplan igen. Hoppas ni saknar mig lite iaf.

Här sitter jag i Norrköping och svettas ihjäl p.g.a. att det är så sjukt varmt ute. Hela 26 grader varmt!

Våren är här och det var lite kvällsfunderingar från mig.

//Carco

4

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229